Ont i magen vändes till ett stort lugn

Örjan Johansson, till vardags kallad greven, har glimten i ögat och alltid ett skämt på lager. När han, som en av 35 Västeråskunder, fick höra talas om entreprenaden kunde han dock hålla sig för skratt. Idag är skrattet tillbaka.

Greven Örjan

Örjan Johansson fick ont i magen när entreprenaden kom på tal. Med hjälp av assistenterna skrev han en insändare som VLT, den lokala dagstidningen, tog in. I den beskrev han hur "allt hade blivit väldigt dåligt i Stockholm när de sålde sin assistans" och vidare "ska vi nu behöva acceptera lägre löner och sämre arbetstider i Västerås också?" Bilden han hade baserades på enstaka tidningsartiklar och en allmän oro. Bakgrunden till oron handlade egentligen främst om att han var rädd att förlora sina assistenter, skulle de följa med? Och allt fungerade ju så bra i kontakten med kommunen, hur skulle det bli nu?

Hemtjänsten blev Kalle Anka – hur blir det med den personliga assistansen?

Tidigare hade han hemtjänst och det fungerade länge väldigt bra. Det var en begränsad grupp som han kände väl. En ny chef bestämde sedan att "all personal ska gå till alla brukare".

– Det blev Kalle Anka av alltihop, säger Örjan och skakar på huvudet. Men visste aldrig vem som kom och det skapade oro. Vissa kom jag inte överens med alls.

Det ledde till att han 2003 bestämde sig för att söka assistans, något han fick ganska omgående, till och med lite fler timmar än han hoppats på. Assistenterna var klara från början, det var personal som hade arbetat hos Örjan genom hemtjänsten.

Entreprenaden skapade oro hos både Örjan och assistenterna

Så bestämde sig Västerås för att lägga ut entreprenaden. Örjans största trygghet, assistenten Aila, hade arbetat inom kommunen i 23 år och var inte så pigg på att byta.

– Jag var orolig för hur det skulle bli, medger hon. Jag ville inte visa det för Örjan men så var det.

Att de ändå följde med över och stannade hos Humana som kommunkunder avgjordes främst av två saker. Det ena var kontinuiteten, deras kontaktperson på kommunen, Caroline Nogelius följde med till Humana. Det andra var träffen med informatören från Humana. Marie-Louise Andersson. Hon kom på kaffe och gick igenom allt praktiskt.

– Det var flott med hembesök faktiskt, säger Örjan. Efter den genomgången var det som en sten föll från bröstet, jag kände ett stort lugn och tänkte att det här blir nog bra ändå.
– Extra bra kändes det att det var ett stort företag med resurser och många kunder redan i området.

Hur ser ni på assistansen idag?

– Vi kan påverka mer, säger Aila, allt från scheman till min lön. Och det känns ännu mer öppet.
– Och alla är så trevliga, säger Örjan, svarar inte Caroline är det alltid någon annan som gör det, alltid lika trevligt och löser problemen snabbt.

Kommentera