I mitten på september 2010 kom vår tredje Regeringsrättsdom*. Jurist Johanna Eksgård vann till slut en tvist gällande rätten till att behålla redan beviljat beslut vid utlandsvistelse.
Regeringsrättens avgörande i mål 2139-07 (inget RÅ nummer än)
Kommunen drog in assistans med anledning av att [EK] varit utomlands en längre period (ca 6 månader) inom Europa. Både Socialstyrelsen och SKL yttrade sig i målet.
SKL angav följande:
”Sammanfattningsvis kan konstateras att en brukare har rätt att behålla ett ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för assistans under viss tid utomlands och brukaren kan även få insatsen biträde av personlig assistent utförd utomlands, vilket också sker. Avgörande är, även då det gäller aspekten under hur lång tid insatsen kan verkställas utomlands, om det är ekonomiskt och praktiskt möjligt. Någon skyldighet för kommunen att utföra insatsen utomlands finns dock inte, och därmed föreligger inte heller någon rätt för den enskilde till bibehållen personlig assistans enligt LSS under en vistelse om cirka sex månader i Grekland”.
Socialstyrelsen angav följande:
”Sammanfattningsvis har [EK] enligt Socialstyrelsens uppfattning alltså rätt att med den redan tidigare beviljade ersättningen för skäliga kostnader för personlig assistans vistas utomlands, även om vistelsen sträcker sig över en så lång tid som sex månader. Socialstyrelsen vill dock anföra att detta inte innebär en rätt för den enskilde att få ekonomisk ersättning för kostnader utöver skälig ersättning. Skulle resan medföra ökade kostnader har nämnden vid en ny prövning möjlighet att bedöma om kostnaderna utgör skälig kostnad för personlig assistans”.
och
”Socialstyrelsen vill också nämna att även om nämndens ansvar i förevarande fall sträcker sig till att utbetala en ersättning för skäliga kostnader för assistans till [EK], så har det privata assistansbolaget ett ansvar för kvaliteten i insatsen enligt 6 § LSS (prop. 2004/05:39 s. 26)”.
Regeringsrätten utgick från förvaltningsrättslig praxis och angav att ett gynnande förvaltningsrättsligt beslut kan omprövas om det försetts med ett återkallelse förbehåll. I det aktuella beslutet angavs att beslutet kunde komma att omprövas om det skedde väsentliga förändringar i de förhållanden som hade legat till grund för det.
Detta förbehåll sammanfaller med förvaltningsrättslig praxis som anger att ett gynnande beslut inte kan ändras till den enskildes nackdel om det inte föreligger väsentligt förändrade förhållanden.
Regeringsrätten angav vidare att den fråga som ska bedömas är således om utlandsvistelsen innebar en sådan väsentlig förändring i förhållandena att stadsdelsnämnden hade fog för sitt beslut att dra in den beviljade assistansen.
Regeringsrätten kommer fram till att det inte föreligger några väsentligt förändrade förhållanden eftersom det inte är frågan om en utökning av insatsen och eftersom utlandsvistelsen inte påverkade omfattningen av hjälpbehovet.
Regeringsrätten avslutar med:
”Vid dessa förhållanden finner Regeringsrätten att utlandsvistelsen i sig inte hade någon avgörande betydelse för kommunens möjlighet att verkställa insatsbeslutet. Inte heller av något annat skäl kan utlandsvistelsen anses ha inneburit en väsentlig förändring av de förhållanden som låg till grund för beslutet. Nämnden hade därmed inte fog för sitt beslut att dra in insatsen”.
Då kommunen ofta tidsbegränsar sina beslut eller inför olika (ofta vaga och otydliga) återkallelse förbehåll är det viktigt att, vid bedömningen av rätten till en utlandsresa, först granska denna del av kommun beslutet.
Regeringsrättens dom ger således ingen absolut rätt till assistans utomlands utan denna rätt beror på utformningen av kommunens beslut och eventuella återkallelse förbehåll.
Referat av Christian Källström, chefsjurist
*Regeringsrätten heter numera Högsta förvaltningsdomstolen