Fem förslag till åtgärder

Vi vet att kommunerna ägnar mycket energi åt att försöka utveckla arbetet. Som dess socialtjänster bedriver med barn och unga i olika utsatta situationer. Men trots goda ambitioner och framsteg på en del områden. Så visar vår enkätundersökning att det fortfarande finns tydliga behov av åtgärder för att säkra barnets rättigheter. Några utvecklingsbehov som vår Barnbarometer har identifierat är:

  1. En tredjedel av kommunernas socialtjänster uppger att de arbetar systematiskt med att utvärdera barnens egna upplevelser av insatser.

    Det finns flera olika arbetsmodeller och metoder för att på ett systematiskt sätt låta barnen själva komma till tals. I uppföljning och utvärdering. Resterande kommuner, alltså de som inte ännu arbetar med att utvärdera barnens egna upplevelser på ett systematiskt sätt. Har därmed gott om förebildskommuner att studera och låta sig inspireras av.

    Det är nödvändigt att systematiskt utvärdera arbetet med barn. För att säkra att barnens rätt att bli hörda och deras behov blir tillgodosedda. Detta skapar i sin tur bättre vård och omsorg. Men stärker även barnens röst i frågor som rör deras hälsa och välmående. Barn måste också kunna påverka hur de bemöts av socialtjänsten och samhället. Vi måste lyssna på barnen!

  2. Tidigare års Barnbarometer har noterat höga siffror för personalomsättning inom socialtjänsten. Detta problem kvarstår, men i mindre mån. Det har blivit lite bättre, men resultatet är fortfarande inte helt tillfredställande.

    Denna enkätundersökning och våra samlade erfarenheter pekar på att en hög personalomsättning kan ha samband med andra brister i verksamheten. Arbetsmiljön försämras bland annat genom en ökad arbetsbelastning för de handläggare som är kvar. Omsättningen riskerar även att påverka barn och unga. Inte minst genom att utredningsarbete och insatser försenas och försvåras eftersom ärenden byter handläggare.

    Det blir också svårare att skapa förtroende när personer byts ut ofta och barnen möter nya anställda. Genom en aktiv personalpolitik som siktar på att minska personalomsättningen. Kan möjligheterna till långsiktighet och nära kontakt med barn och unga öka.

  3. Det är oroväckande många kommuner som uppger att barnutredningar ofta tar längre tid än de lagstadgade fyra månaderna att genomföra. Främsta orsaken i 2017 års Barnbarometer uppges vara hög personalomsättning och långa interna inlärningsprocesser. Det finns således uppenbara behov av resursförstärkningar i flera kommuner för att klara de lagstiftade kraven gällande utredningstider.

    En ytterligare betydande faktor är fortsatt bristande samverkan med andra samhällsinstanser. Så som polis, skola, BUP eller andra som behöver inkomma med yttranden i utredningar – något som återkommer inom flera områden. 

    Ytterst är det kommunens ansvar att initiera ett arbete för att säkerställa att utredningar kan genomföras på utsatt tid. Ofta är det en fråga om rätt resurser och att hitta rätt personal.

  4. I en tredjedel av de granskade kommunerna har handläggarna inom socialtjänsten. Som arbetar med ensamkommande barn ingen fördjupad utbildning på området.

    Socionomutbildningen och andra utbildningar har traditionellt inte i särskilt stor utsträckning fokuserat på arbete med ensamkommande barn. Kommunerna behöver alltså inventera behov av och erbjuda kompetensutveckling. Som är av god kvalitet och anpassad för arbetsrollen på detta område.

  5. Barnkonventionen har gällt i Sverige sedan 1990. Men dess ställning behöver tydliggöras och stärkas så att ett barnrättsbaserat synsätt får genomslag i rättstillämpningen. Barnrättighetsutredningen visar att Sverige idag brister i att se till barnets bästa, lyssna på barnen och se barnen som rättighetsbärare. Därför vill regeringen och många andra att Barnkonventionen ska bli svensk lag. Tanken är att Barnkonventionen ska inkorporeras i den svenska lagstiftningen den 1 januari år 2020.

    Barnombudsmannen har fått i uppdrag av regeringen att ta fram utbildningar och metoder för att öka kunskapen om barnets rättigheter. Att underlätta arbetet med dessa, ett så kallat kunskapslyft inför inkorporeringen. Vi rekommenderar kommuner och landsting att följa Barnombudsmannens arbete. Att använda sig av det material som tas fram för att ytterligare stärka kompetensen om hur barns rättigheter kan tillgodoses. Hur de ska stärkas vid exempelvis handläggningen hos socialtjänsten.

    Vi vill i sammanhanget också lyfta fram frågan om rutiner för hälsoundersökningar. För att säkerställa att barnets rätt till liv och hälsa enligt artikel 6 och 24 i Barnkonventionen tillgodoses.

    Vi från Humana och Rädda Barnen anser att det är först efter att en hälsoundersökning har genomförts. Som man kan veta om barnet har behov av insatser för den psykiska eller fysiska hälsan. Kommuner bör därför alltid genomföra hälsoundersökningar vid placeringar av barn, oavsett vilken lagstiftning man har som grund för insatsen.