Sofia Persson är 25 år men utstrålar en annan nivå av mognad när man pratar med henne. Hon berättar öppet om hur det är att gå igenom resan från att själv vara på en destruktiv plats till att kunna vända och ge tillbaka till andra i behov av stöd.
Jag har tidigare tagit jobb som egentligen bara var för att ge mig en inkomst, men har haft en dröm om att jobba på HVB. Jag har tvekat på mig själv och ifrågasatt om det är läge och hur det skulle kunna se ut med tanke på att jag själv suttit på HVB. Men så bestämde jag mig för att mina tvivel inte ska få hindra mig mer och så sökte jag till att bli timvikarie.
HVB blev vändningen
2014 flyttade Sofia in på Mathildagården HVB, hon hade spenderat tid på akut BUP och hade då självskadebeteende, nyttjade droger och ett generellt destruktivt beteende. Den lilla kontakt hon hade haft med psykiatrin blev ett stort steg till att flytta in på HVB.
Det var nervöst, jag visste inte vilka som fanns där eller hur man jobbade på ett HVB och hur personalen skulle vara. I början var jag mest på mitt rum men sedan fick jag en otroligt bra kontaktperson som hjälpte mig mycket. Jag hade svårt att lita på folk så jag öppnade inte upp mig men hon kom in på mig på ett bra sätt så jag kunde börja lita på henne. Sofia spenderade nästan ett år på Mathildagården och fick därefter en egen lägenhet via Humana i samma område. ”Jag flyttade dit när jag var 17 år så jag var väl lite som en 17-åring är. Jag följde inte alla regler och hade vänner över som jag kanske inte borde haft men det fanns bra stöd.
Förstår tjejerna
Sedan ett år tillbaka arbetar Sofia på en av våra verksamheter, Källtorp HVB strax utanför Mariestad. Hit välkomnas flickor 14-19 år. Här får hon möjlighet att använda sina egna erfarenheter i att kunna hjälpa andra i sin förändringsresa.
Jag är väldigt försiktig med att dela med mig av vad jag har varit med om, tjejerna är inte där för att lyssna på min historia. Frågar de brukar jag säga att jag också haft en tuff period i mitt liv, mer än så behöver man oftast inte säga. Däremot har många nämnt att de kan prata med mig på ett annat sätt och att jag förstår mer än vad många andra gör. Jag försöker istället lyfta dem i det lilla och uppmärksamma deras prestationer genom att ge positiv feedback, ge det lilla extra. Det var viktigt för mig att någon såg mig i det lilla.
Under tre år har Sofia genomgått en traumabehandling som nu håller på att fasas ut.
Jag tror att man aldrig slutar utvecklas och att det konstant krävs att man arbetar med sig själv. Det kommer dyka upp triggers som man får arbeta med att hantera utifrån de verktyg man får genom vården på HVB. För mig har det underlättat i arbetet då jag kunnat använda mig av redskapen jag fick i min traumabehandling. Många av de som kommer till oss har trauma och behöver det stödet.
I januari är tanken att påbörja en utbildning till att bli behandlingspedagog, förhoppningsvis fortsätta arbeta på Källtorp under tiden.
Det känns som jag hittat hem på Källtorp. Här kan jag ta med min hund Kimba vilket brukar vara väldigt uppskattat av tjejerna, jag får arbeta med fantastiska kollegor och har en bra chef. Mig blir de inte av med.