Johannes är tacksam för den hjälp han har fått
Johannes är 26 år, en ålder som han själv inte ens trodde att han skulle få uppleva när det var som värst. Som 13-åring började han hänga med fel människor, hade svårt att hitta en medicinering som fungerade för sin adhd och dessutom en stökig uppväxt med en våldsam pappa som hade satt sina spår.
– Jag trodde aldrig att jag skulle bli 20 ens. Nu är jag bara tacksam för den hjälp jag har fått. Jag hade inte klarat av att komma dit jag är idag utan Vintergatan, säger Johannes.
Humanas HVB Vintergatan ligger i Alingsås och var ett av två val som Johannes stod inför i december 2016.
– Då hade jag varit på ett annat HVB och sedan sex månader på ett jourhem. Jag behövde fortsatt hjälp och tyckte att det verkade bra där så jag tog chansen.
Johannes berättar att han som 13-åring började hänga med fel människor. Han hade adhd och svårt att hitta en medicinering som fungerade, dessutom en stökig uppväxt med en våldsam pappa som hade satt sina spår.
Fanns alltid någon att prata med
Efter jourhemsplaceringen var det alltså dags att flytta till Vintergatan.
– Jag gillade att det var obligatoriska middagar och möten. Jag fick en bra relation med all personal och kände verkligen att de ville hjälpa mig. Det spelade ingen roll om det var min kontaktperson eller någon annan, jag kände tillit till dem och jag kunde skicka ett sms klockan 2-3 på natten att jag ville ha någon att prata med och då fick jag det, berättar Johannes.
Han led av mardrömmar i stort sett varje natt i början och brukade vakna kallsvettig mitt i natten.
– Det var ingen dans på rosor. Jag gick igenom en påfrestande tid, men genom att vi satte både kortsiktiga och långsiktiga mål, kunde jag med små steg hitta en väg framåt. De kunde ge mig den pushen som jag behövde.
Nu hjälper Johannes till med ungdomar som är i samma situation som han var då. Han tror att det är väldigt värdefullt att de har någon som har gått igenom samma sak, som de kan prata med.
”De kunde ge mig den pushen som jag behövde”
Johannes
– Vi kan ta en kaffe, en promenad eller laga mat, de får bestämma. Jag älskar det och vill göra det här för att ge tillbaka. Det är så här i efterhand jag verkligen förstår vilken hjälp jag har fått, det tänkte jag inte riktigt på då. Johannes bodde på Vintergatan i ungefär ett och ett halvt år och under den tiden fick han också hjälp att få jobb på en restaurang.
– Jag har alltid gillat att laga mat och det var en perfekt sysselsättning för att jag inte skulle hitta på dumheter på kvällar och helger. Sedan dess är det mycket som har hänt. Idag har Johannes en sambo och en tro på framtiden, även om han blev av med jobbet som svetsare i mars.
– Jag har också opererat foten och hållit på med rehabilitering för det. Men i det stora hela så ser mitt liv bra ut. Att hjälpa ungdomar är något jag vill fortsätta med. Min dröm är att starta eget HVB någon gång, avslutar han.
