Mathilda Sandvik arbetar som behandlingspedagog med akuta placeringar av flickor. Läs om hennes passion för att hjälpa andra och drivet till att bidra till förändring.
”Hopp”. Det är det korta, känslosamma svaret från Mathilda Sandvik när jag frågar henne vad hon anser är viktigast för att ge de ungdomar hon möter en bättre chans till ett godare liv. Med det korta svaret motiverar hon också sin resväg till jobbet på nio mil, enkel resa. Hon önskar dock att varken hon eller hennes kollegor i branschen skulle behövas. Sedan 2017 har hon arbetat med behandlingsarbete. Först inom familjehemsvård för arbete med föräldrar och att stärka föräldrarollen, sedan på HVB med barn och ungdomar och därefter en kort vända på SIS. Hon säger nu att hon hittat hem på Humanas verksamhet Sörby Akut HVB där hon arbetar som behandlingspedagog med akuta placeringar av flickor.
– Jag har jobbat med många olika målgrupper men just arbete med tjejer har jag landat i är min grej. Här kan jag nå fram och känner att jag gör skillnad. Med det sagt så jobbar jag varje dag med att göra mig arbetslös. I den bästa av världar så skulle vi inte behöva finnas, säger Mathilda.
En akutplacering på HVB (Hem för vård eller boende) är precis som namnet beskriver ofta akut, med kort varsel och inte permanent. Anledningen till behov av en akutplacering kan variera. Flickorna som kommer till Sörby Akut HVB är där i cirka åtta veckor, medan en mer bestående lösning arbetas fram. En del har redan tidigare erfarenhet av att vara placerade och kan ha spenderat tid på exempelvis andra HVB-verksamheter, SiS-hem (Statens institutionsstyrelse) eller i familjehem.
– Det som är gemensamt för flickorna som kommer till oss är ofta en känsla av rädsla. Det kan vara en rädsla kring vad som har hänt, rädsla för att misslyckas och för hur livet kommer se ut framåt. För mig innebär det att jag behöver lägga stort fokus på att försöka skapa en trygghet och utrymme för motivation. Framförallt då HVB inte är tvingande utan en plats där ungdomen ska vilja vara kvar, säger Mathilda.
Mathilda menar att många av de flickor som kommer från SiS-hem har svårt att anpassa sig till skillnaden mellan just HVB och SiS. De går från ett boende där allt är planlagt och inte valbart till att hela världen öppnar upp sig.
– Det är svårt för en ung människa att anpassa sig till så stora kontraster. Från att varje stund av din dag är planerad, allt ifrån när och vad du ska äta till när du får gå ut. Till en plats där möjligheten att välja vad du faktiskt vill äta och göra med ditt liv hamnar i fokus. Vissa blir som “barn i en godisbutik” och vill göra allt medan andra har svårare att förstå att det är såhär livet egentligen ser ut och jag behöver hitta min egen röst för att kunna göra val som passar mig.
Att möta ungdomar med olika bagage och framtidstro kan vara utmanande. På akutboenden, där tiden är begränsad, kan det vara ännu mer att tänka på för att försöka bidra till en snabb stabilitet och trygghet.
– I min roll som behandlingspedagog handlar det väldigt mycket om relation, motivation och ett öppet sinne. När “hela världen går sönder” för ungdomarna så vill jag finnas där för att så ett frö med hopp. Mycket fokus ligger därför i att lyssna på ungdomarna och faktiskt höra dem berätta med egna ord om sina upplevelser. Hur de ser och upplever vad som hänt dem behöver inte stämma överens med vad som står i deras papper, och många gånger känner de att ingen har lyssnat. Kan jag under tiden de är hos oss så fröet med hopp som någon annan sedan får skörda längre fram, så har jag lyckats.
En närvarande chef och lyhörd personalgrupp med olika erfarenheter och en god grundkompetens, menar Mathilda är avgörande för att orken ska finnas kvar varje dag. Det finns en stor vikt i att prata om sina personliga känslor utifrån ungdomarna de möter och deras känslor, som personalen många gånger får bära.
– Vi har hela tiden avstämningar i personalgruppen och vidareutbildningar som ger oss ännu godare förutsättningar för att lyckas i vårt arbete. Nu senast genomgår vi till exempel en utbildning i det anknytningsbaserade programmet Connect. Jag tror verkligen på att ha utbildad personal på plats i arbetet med människor. Det bör vara krav i alla sammanhang där man ska arbeta med förändringsbeteende, oavsett om det är på HVB, SiS eller andra instanser och boenden.
Flickorna på Sörby Akut HVB behöver omsorg och värme säger Mathilda. De behöver känna att det finns trygga vuxna att prata med, att de inte är sina misstag och upplevelser. De kan ändra sin framtid och hjälp finns att få.
– Jag brukar försöka tydliggöra det för flickorna jag möter - det kan kännas mörkt nu men det här är inte hela ditt liv utan det finns en framtid. Det som var igår, var igår. Idag är idag. Imorgon är en ny dag. Du är så mycket mer än gårdagen.
Kostnadsfri föreläsning!
Missa inte vår Fokusfredag med tema "Flickors låga självkänsla - vad kan vi göra för att stärka den?" i januari! Många flickor lider av en låg självkänsla och det är särskilt vanligt i tonåren. Låg självkänsla kan leda till flera andra problem och utgör en riskfaktor för att utveckla psykisk ohälsa.
Läs mer och anmäl dig här