
Att möta demens – Karins personliga perspektiv och råd till anhöriga
Intervju del 2 med Karin Grabar, här berättar hon om hennes egna erfarenheter av att demens i sin närmsta närhet och den förståelse för anhöriga som det gav.
Läs mer här– Det är ett vanligt missförstånd att tro att demens bara handlar om glömska, säger Karin Grabar, demenshandledare på Kavlagården äldreboende. Demens är mycket komplext och yttrar sig olika hos varje individ, vilket kräver att man försöker förstå deras unika behov och var de är i demensresan.
En central del i Karins arbete är det förebyggande arbetet. Det handlar om att styra upp vardagen tillsammans med personalen, skapa individuella bemötandeplaner och säkerställa en lugn och anpassad miljö. Förebyggande innebär att skapa balans mellan aktivitet och vila, anpassa aktiviteter efter individens förmåga och intressen, samt minimera stressfaktorer för att förebygga beteendestörningar.
– Det behöver absolut inte vara gruppaktiviteter för alla, involvera dem på andra sätt som att hjälpa till med vardagssysslor. Att anpassa aktiviteterna efter vad personen klarar av och tycker om, det är nyckeln, säger Karin.
Karin berättar att personcentrerad vård är en viktig del när man arbetar med demens.
– Det handlar om att titta med olika glasögon, där olika professioner i teamet bidrar med sina expertkunskaper för att skapa en helhetsbild av den boendes situation. Inte minst är informationen från anhöriga viktig, säger Karin
För att detta ska fungera är ett starkt team viktigt. På verksamheten bidrar sjuksköterskor med sin medicinska kompetens, arbetsterapeut med fokus på aktiviteter och anpassningar, och fysioterapeut med rörelse och balans. På så sätt fokuserar de på olika saker och kan arbeta förebyggande.
– Mitt jobb handlar mycket om att styra upp vardagen för de boende tillsammans med personalen, förklarar Karin.
Det förebyggande arbetssättet, som möjliggörs genom ett starkt team och personcentrerad vård, har gett tydliga resultat på Kavlagården. Verksamheten är framgångsrik för de boendes beteendemässiga och psykiska symtom, något som syns i måttet BPSD-poäng, som är låga. Skattningen är som en checklista där man tittar på olika symtom och hur allvarliga de är. Det hjälper personal att få en tydlig bild av personens beteende och psykiska tillstånd för att planera rätt stöd och vård och att kunna följa upp effekterna över tid. En låg poäng indikerar milda eller inga symtom, medan en hög poäng indikerar allvarliga, beteendemässiga eller psykiska symtom.
Resultatet på Socialstyrelsens enkäter understryker också värdet av ett förebyggande arbetssätt. Enkäten fylls oftast i av anhöriga och resultatet visar på 100 procent i bemötande och 100 procent i nöjdhet, vilket indikerar att anhöriga känner sig inkluderade.
– Upplever man trygghet, en meningsfull vardag och lugn, så minskar beteendestörningarna, konstaterar Karin.
Karin hoppas att fler får upp ögonen för komplexiteten i demensvård och vikten av ett personcentrerat och förebyggande arbetssätt för att skapa en bättre vardag för alla berörda.
Att möta demens – Karins personliga perspektiv och råd till anhöriga
Intervju del 2 med Karin Grabar, här berättar hon om hennes egna erfarenheter av att demens i sin närmsta närhet och den förståelse för anhöriga som det gav.
Läs mer här