Sätt resultaten i fokus för socialtjänsten
Många reformer aviseras av den sociala barn- och ungdomsvården – men verklig förändring kräver mer än ord och lagar. Det kräver nya arbetssätt, med fokus på resultaten för de omhändertagna barnen.
Therese Holtz och Titti Lilja
Humana tar plats i debatten
Humana tar plats i samhällsdebatten kring framtidens socialtjänst för barn och unga. En ny vårdform, Hem för barn och unga, föreslås ersätta HVB för den åldersgruppen. En ny socialtjänstlag med fokus på inte minst evidens och förebyggande insatser trädde i kraft 1 juli. Ambitionerna höjs, men för att fler utsatta barn och unga verkligen ska få effektiv hjälp krävs fler reformer. Reformer av arbetssätt, styrning, uppföljning och ersättningssystem.
Det måste vara resultaten som räknas. Fler barn som mår bättre, som kan få en ordnad skolgång, som kan få bo kvar eller flytta hem igen, och som slipper fastna i destruktiva sammanhang och kriminalitet.
Om detta skriver Humanas Titti Lilja, vd Humana Individ och familj, och Therese Holtz, divisionschef Barn och unga, i ett antal debattartiklar, senast i Altinget om det breda reformbehovet av socialtjänsten för barn och unga Länk till annan webbplats.. (Se gärna även GP om HVB Länk till annan webbplats. och UNT om certifiering av verksamheter för att skapa kontinuitet och kvalitet Länk till annan webbplats.).
Här kan du läsa en längre text som ger en ännu fylligare bild av resonemanget.
Från ambitioner till resultat – förändra socialtjänsten för barn och unga
Regeringen vill styra socialtjänsten mot vad som fungerar – inte hur det görs. Fokus ska flyttas från reglering och motsättningen privat kontra offentligt, till resultat och barnets bästa. Det är en viktig ambitionshöjning. Att rikta om styrningen på detta sätt innebär ett skifte i perspektiv – från kontroll till kvalitet, från system till individ. Men vad krävs för att denna nya riktning ska bli mer än bara ord på papperet?
Den statliga utredningen om HVB för barn och unga, tillsammans med den nya socialtjänstlagen, markerar ett skifte i hur samhället ser på styrning inom social omsorg. Regelverk och dokumentation är viktigt men säger lite om det verkliga utfallet: hur barnet faktiskt har det, eller om insatsen leder till förändring. Politikens nya inriktning pekar istället mot det som verkligen spelar roll: barns upplevelser, utveckling och långsiktiga livsvillkor. Det är ett avgörande steg. Men för att skiftet ska få genomslag i praktiken krävs mer än ändrad retorik, eller ens nya lagrum. Det krävs nya arbetssätt, ny styrning och framför allt ett system som gör det möjligt att följa upp resultat på ett meningsfullt sätt. Det handlar om att flytta blicken från det som är lätt att kontrollera till det som är viktigt att förstå.
Det krävs nya arbetssätt, ny styrning och framför allt ett system som gör det möjligt att följa upp resultat på ett meningsfullt sätt.
Redan idag ser vi att ambition och verklighet inte alltid hänger ihop. Kommuner förväntas följa upp utfall – men har sällan tillgång till strukturerad data, gemensamma definitioner eller resurser för systematisk uppföljning. Utförare uppmanas att arbeta evidensbaserat – men det finns ingen samlad struktur för vad som räknas som evidens eller hur arbetssätt ska värderas. Myndigheter pratar om resultat – men utövar tillsyn främst utifrån rutiner, formalia och dokument. Och mitt i detta står barnet, vars röst ofta saknas i bedömningen av hur vården fungerar. Det uppstår ett glapp mellan vision och verklighet – ett glapp som riskerar att underminera tilliten till reformarbetet om det inte tas på allvar.
Det finns ett brett stöd för en mer kunskapsbaserad, uppföljningsbar och resultatorienterad socialtjänst. Men flera avgörande frågor är ännu obesvarade: Hur ska resultat mätas – och över vilken tid? Vem ska äga och underhålla den information som samlas in? Vad räknas som goda utfall – och för vem? Hur ska olika aktörer i vårdkedjan samverka kring ett gemensamt mål, och hur ska ansvar och finansiering fördelas därefter? Här behövs en konkret diskussion. För utan tydliga svar på dessa frågor riskerar vi att stå med nya system men gamla problem – och barn som inte märker någon verklig skillnad.
Vi, som en av Sveriges största privata aktörer inom den sociala barn- och ungdomsvården, vill vara en del av lösningen. Det handlar om att stödja ett gott arbete – och ge incitament att bli ännu bättre. Om att flytta resurser från ineffektiva system till resultat för barn, unga och hela samhället.
Förslag för barn- och ungdomsvården
- En nationell utfallsplattform, där kommuner och utförare samlar in, delar och analyserar resultatdata. Vi tror att detta kan samordnas av en statlig aktör och bli ett viktigt verktyg för lärande och transparens. Ett sådant system skulle inte bara möjliggöra jämförelser och förbättringsarbete – utan också skapa en gemensam förståelse för vad kvalitet innebär i praktiken.
- Ett gemensamt system för klassning av metoder, där evidens och beprövad erfarenhet bedöms utifrån tydliga kriterier. Vi ser att Socialstyrelsen, i samverkan med praktik och forskning, kan utveckla en svensk modell. Det skulle minska godtyckligheten i val av metoder och skapa en gemensam grund för kunskapsutveckling i hela landet.
- Pilotprojekt för målstyrning där kommuner och utförare delar ansvar för uppsatta mål – med uppföljning som utgår från både professionens bedömningar och barnets perspektiv. Genom att kombinera olika kunskapskällor kan vi skapa en mer heltäckande bild av vad som fungerar – och för vem.
- Nya modeller för resultatbaserad ersättning där flera aktörer samverkar runt ett barn – exempelvis socialtjänst, skola, BUP och HVB – och där utfall som skolnärvaro, trygghet och långsiktig stabilitet får större tyngd. Det skulle premiera insatser som leder till verklig förändring, snarare än bara korrekt dokumentation.
- Verktyg för att göra barns och ungas röst till en del av uppföljningen – inte som en punkt i enkäten, utan som en integrerad del av utvärderingen. Barnets perspektiv måste vara styrande – inte bara informerande.
- Konkreta justeringar i IVO:s och Socialstyrelsens arbete, så att tillsyn och stöd bygger mer på uppnådda resultat än på om alla dokument är rätt ifyllda. En sådan förändring skulle stärka fokus på kvalitet och minska den administrativa bördan – utan att tumma på rättssäkerheten.
Veta hur vi mäter framgång
Det är inte enkla reformer. Men de är nödvändiga. För att förändringen ska hålla hela vägen krävs både uthållighet och samverkan. Vi måste veta hur vi mäter framgång, vad vi premierar och hur vi lär av det som fungerar. Det handlar ytterst om att bygga ett system som belönar det som gör skillnad – inte bara det som görs rätt. För barnens skull får det inte stanna vid vackra ord.