1. Start
  2. Nyheter
  3. “Ingen människa vill placera en 10-åring på HVB”

“Ingen människa vill placera en 10-åring på HVB”

Vad gör att ett barn placeras på HVB? Och hur kan placeringen bli en vändpunkt i barnets liv? Erika Wigenius på Vassbo HVB berättar om processen som gör att unga pojkar hamnar hos dem, och hur de arbetar för att öka tilliten och ge en stabil grund för varje barn.

Barn ska bo i en familj. Ett påstående som många kan hålla med om. Men vad händer när en eller två vuxna inte räcker till? Vad gör att barn hamnar på HVB? Erika Wigenius, verksamhetschef på Vassbo HVB för pojkar 10–14 år, ger oss en inblick i hur ett HVB kan bli en vändpunkt i ett barns liv.

Erika har elva års erfarenhet från socialtjänsten och har arbetat med placerade barn både i rollen som socialsekreterare och nu som föreståndare och verksamhetschef. Hon menar att Vassbo HVB blir en del av lösningen när andra alternativ inte räcker till.

Kvinna med blont hår som ler.
Erika Wigenius, verksamhetschef på Vassbo HVB

Barnens tunga bagage – en brist på tillit

Barnen som kommer till Vassbo är ofta djupt påverkade av tiden innan de kommer dit. Det är inte ovanligt att de har bott på flera familjehem och även andra HVB. Deras bagage är tungt, vilket märks genom bristande tillit till vuxna.

— Vuxenvärlden har svikit dem på olika sätt, förklarar Erika. Tilliten är något vi bygger upp här och det tar tid. Det handlar om att bygga lite, lite, lite hela tiden.

Bristen på tillit visar sig på många sätt. Vissa barn vill laga sin egen mat eftersom de inte är vana vid att någon skulle vilja ta hand om dem. Misstron handlar inte bara om att maten inte skulle bli rätt, utan bottnar i en oförståelse för varför någon skulle göra något sådant för dem. De blir självständiga i för stor utsträckning och försöker lösa problem som en vuxen borde lösa. Erika förklarar att beteendet ofta är en direkt följd av omsorgsbrist, där barnen fått klara sig själva. När ett barn väl vågar ställa en fråga blir det därför en liten framgång och ett tecken på att tillit byggs upp.

Många barn som placeras har neuropsykiatriska svårigheter, trauman eller upplevd omsorgssvikt. De bär ofta skuld och skam över att inte bo hemma och kan hamna i lojalitetskonflikter. I vissa fall söker sig barnen till negativa sammanhang som kriminalitet eftersom de saknar en vuxen som sätter stopp, eller för att de vuxna i deras liv kämpar med egna svårigheter.

HVB – en avgörande insats när behoven kräver mer

— En placering på HVB är ett stort ingrepp som aldrig ska ske lättvindigt, säger Erika. Familjehemmet är många gånger det bästa för ett barn, men det finns situationer där barnets komplexa behov kräver en annan typ av insats.

Under sina elva år i sektorn har hon sett hur barn ibland hamnar i en lång "vårdkarusell" med upprepade omplaceringar. Ett HVB kan då vara den stabiliserande insatsen där personalen, med hjälp av olika behandlingsstrategier, förbereder barnet för att senare kunna gå vidare till ett familjehem med bättre förutsättningar.

Ett skyddsnät av vuxna på Vassbo

För ett barn som har blivit sviket av vuxna kan det vara tufft att plötsligt möta många nya personer. Samtidigt kan ett HVB erbjuda en stabil miljö där man kan hantera kaoset först, innan barnet är redo att knyta an till en familj.

På Vassbo finns plats för sju barn och personalen är ett sammansvetsat team. En hög personaltäthet och personalens specialiserade kompetens möjliggör ett fokus på relationsbyggande och att möta barnens individuella behov.

— Vi blir en möjlighet att hitta andrum genom vår struktur och med de rutiner som vi kan ge dem här, säger Erika.

Vassbos styrka är att de kan erbjuda ett skyddsnät. Genom god kontakt med skolan och socialtjänsten hjälper de barnet med helheten.

Ett vanligt missförstånd är att barnets föräldrar inte är involverade under placeringen. Erika lyfter att föräldrarna är de viktigaste vuxna i barnens liv och samarbetet med dem är en viktig del, om förutsättningarna finns. Därför arbetar Vassbo aktivt genom att hålla regelbunden kontakt med föräldrarna, stödja dem i umgängen och erbjuda program som Connect för att stärka relationen mellan föräldrar och barn.

— Det här gör vi tillsammans, betonar Erika. Du känner ju ditt barn bäst. Det är som ett tredelat föräldraskap mellan föräldrarna, socialtjänsten och oss på Vassbo.

Målet: en stabilare grund att stå på

Det långsiktiga målet för barnen på Vassbo är att få en stabilare grund att stå på. Under placeringen genomgår många barn utredningar med stöd av BUP eller andra samarbetspartners. En stor del av arbetet handlar om att stabilisera skolgången.

— Vi bygger en bas som de många gånger behöver för att bli mer redo för att kunna gå vidare, säger Erika.

När barnen har fått en stabilare tillvaro där de sover bra, äter och går i skolan, är de redo för nästa steg. Målet är alltid att barnet ska flytta tillbaka till sin familj. I de fall där det inte är möjligt att bo hemma, arbetar Vassbo för att barnet ska kunna flytta till ett familjehem. Det finns samarbeten med familjehem som gör övergången enklare för barnen där man kan successivt flytta in till sin nya familj.

— Pojkarna hos oss är fortfarande små, och även om de har med sig många misslyckanden, har de också väldigt goda förutsättningar för "lyckanden", avslutar Erika.