Hur ska den personliga assistansen följas upp?
Behövs regelbundna uppföljningar av beslut om personlig assistans? Och hur ska de i så fall se ut?
Bakgrund
Regeringen anser att det behövs en ny form av uppföljning av Försäkringskassans beslut om assistansersättning för att minska fusket och göra systemet tryggare. Regeringen vill samtidigt inte ha en återgång till de föregående reglerna om tvåårsomprövningar. Utredningen om effektivare åtgärder mot välfärdsbrott och ökad förutsebarhet inom personlig assistans har därför fått i uppgift av regeringen att föreslå en ny modell för hur sådana uppföljningar ska gå till. Samtidigt har utredningen fått i uppgift att analysera möjligheterna att göra systemet differentierat, det vill säga anpassat med hänsyn till varje individ och de omständigheter som kan ha betydelse för behovet av en uppföljning.
I ett seminarium om utredningen bad vi expertpanelen att diskutera hur de ser på behovet av uppföljningar av beslut om assistansersättning och om de ser några möjligheter till att göra uppföljningsmodellen differentierad.
Fredag 3 oktober bjöd Humana Assistans in en expertpanel till Fokusfredag och gav dem möjligheten att diskutera flera av de viktiga frågorna som behandlas av utredningen om effektivare åtgärder mot välfärdsbrott och ökad förutsebarhet inom personlig assistans.
I expertpanelen hade vi med oss:
- Sophie Karlsson (ordförande Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA),
- Josefin Mikaelsson (biträdande jurist vid Altius Advokatbyrå),
- Andreas Pettersson (forskare inom socialrätt och lektor i juridik vid Södertörns högskola).
Hur såg expertpanelen på dessa frågor och vad tog vi med oss från denna intressanta diskussion? I denna artikelserie tittar vi närmare på respektive fråga, beskriver bakgrunden till ämnet och återger experternas tankar kring det.
Lyssna på paneldiskussionen från 3 oktober här nedan.
En ny ordning för uppföljning av beslut om assistansersättning
Experterna var eniga om att det finns ett behov av att någon form av uppföljningar av assistansen införs, men att det samtidigt är väldigt viktigt att det är fråga om just uppföljningar och inte omprövningar av assistansen.
Det behövs en ny nollpunkt
Josefin Mikaelsson
Josefin Mikaelsson föreslog att uppföljningen blir en ny nollpunkt som innebär att myndigheten inte vid nästa uppföljning kan gå tillbaka längre än till den senaste uppföljningen. Hon tillade att när det gäller fusk och hantering av detta finns det ett straffrättsligt system där bidragsbrott får prövas i straffrätten. Där finns även möjligheter att påföra sanktioner mot den som begått bidragsbrottet med ekonomiska konsekvenser för den som begått brottet.
Vilka möjligheter ser expertgruppen för en differentierad uppföljningsmodell?
Sophie Karlsson hänvisade till att de från IfA:s sida inte är emot ett system för differentiering, men att de ser utmaningar med att hitta ett bra system för detta. Hon betonade vikten av att systemet behöver ta hänsyn till att det ser olika ut för olika personer och att det inte får bli ett fyrkantigt system som trycker in människor i mallar. Enligt IfA kan visserligen ålder och funktionsnedsättning vara sådant som skulle kunna beaktas vid en differentiering, men Sophie tillägger att det är viktigt att man även ser till behoven och vad behoven är kopplat till hos varje individ.
Vuxit fram en kultur hos Försäkringskassan med en övertro på kontroller
Andreas Pettersson
Andreas Pettersson uttryckte en oro för att det blir svårt för utredaren att lägga fram förslag som fungerar i praktiken mot bakgrund av vad han menar är en kultur som vuxit fram hos Försäkringskassan med en övertro på reglering av kontroller samtidigt som myndigheten är väldigt regelorienterad. Andreas föreslår i stället att frågan om differentiering ska skrivas så likt en ramlag som möjligt med inspiration från hur socialtjänstlagen utformats snarare än socialförsäkringsbalken.