Tidiga insatser och individanpassad vård för vuxna med samsjuklighet
Samsjuklighet, en kombination av beroende och psykisk sjukdom, är en av de mest komplexa utmaningarna inom socialt arbete. Och bakom begreppet finns människor vars liv präglas av lidande, utanförskap och svåra hinder i vardagen. Hur kan vi bättre möta dem, se hela människan bakom diagnoserna och arbeta mer förebyggande? Agneta Björck, utbildare och handledare på Björkhälsan, ger sina bästa tips under Fokusfredag.
För att tidigt kunna identifiera samsjuklighet och arbeta förebyggande krävs ett uppsökande arbete. Det handlar om att inte vänta på att en individ ska söka hjälp. Det kan handla om att ha en person som håller kontakt går bredvid individen tills de har en annan insats. Denna typ av arbete sker ofta utanför mottagningar, där uppsökare kan hjälpa till att hitta ett fungerande boende och en trygg plats att sova på.
I det förebyggande arbetet är det också viktigt att fokusera på hela människan, med fysiska, psykiska, relationella och existentiella behov.
– Vi måste sluta straffa personer för beteenden som är en del av deras beroende och istället skapa trygghet och sysselsättning. Drömmar och meningsfullhet är viktiga funktioner i livet, och genom att hjälpa en person att hitta en sysselsättning som fungerar för dem kan man minska riskfaktorer för psykisk sjukdom och självskada, säger Agneta Björck.
Insatser som motverkar fördjupade problem
Flera insatser behöver ske för att motverka att problemen med beroende och psykisk sjukdom fördjupas.
– Bland det viktigaste är att skapa en tillitsfull relation och skänka hopp, att individen kan känna en tilltro till att “min livskvalitet kan öka”, säger Agneta Björck.
En stabil bostad är också en grundläggande faktor, eftersom det ger en trygg plats där personen kan bo och stabiliseras.
Kunskap krävs för att möta komplexa behov: flexibla team som inkluderar flera professioner, såsom hälso- och sjukvård, socialtjänst, LSS och arbetsförmedlingen. Men även personer med egen erfarenhet av liknande problem har en central roll som så kallad “peer support”, för att inge hopp och fungera som något annat än en vårdgivare. De kan visa att det går att komma ur problemen, vilket är oslagbart i det rehabiliterande arbetet.
Behandlingar behöver anpassas individuellt och ta hänsyn till vad varje enskild person behöver. Det handlar om att förstå funktionerna bakom droganvändningen och varför en person gör som den gör. Vård ska inte bara fokusera på att stabilisera psykiatriska tillstånd, utan även på att lära personen om sig själv och sitt beroende, framhåller Agneta som också understryker att även basbehoven måste uppfyllas – att ha någonstans att sova, något att äta och att känna sig trygg.
– Att bevara en persons värdighet är en stark faktor för att uppnå välbefinnande – och ökar chansen till framgångsrik behandling, säger Agneta Björck.