Finns det ett behov av att göra om anmälningsskyldigheten?
Den som beviljats assistans har skyldighet att anmäla ändrade förhållanden – men regelverket är otydligt. Hur kan det förbättras?
Bakgrund
Den anmälningsskyldighet som gäller idag har kritiserats för att vara svår att tolka och skapa osäkerhet och oförutsägbarhet för både assistansberättigade och deras anordnare. Även Försäkringskassan har flaggat om detta och ser en risk för att denna osäkerhet gör att förändringar inte anmäls och att assistansberättigade inte ansöker om fler timmar trots att de har behov av detta. Utredaren av effektivare åtgärder mot välfärdsbrott och ökad förutsebarhet inom personlig assistans har därför fått i uppgift att titta på hur anmälningsskyldigheten kan förtydligas och vilka åtgärder som kan vidtas för att öka förutsebarheten genom att förbättra och anpassa informationen från ansvariga myndigheter om när assistansberättigade och assistansanordnare ska anmäla ändrade förhållanden.
I vårt seminarium om utredningen bad vi expertpanelen att diskutera hur de ser på anmälningsskyldigheten såsom den ser ut idag och om de anser att den är tillräckligt tydlig eller inte. Ansåg de att det finns ett behov av att regeln görs om eller förtydligas?
Fredagen den tredje oktober bjöd Humana Assistans in en expertpanel till Fokusfredag och gav dem möjligheten att diskutera flera av de viktiga frågorna som behandlas av utredningen om effektivare åtgärder mot välfärdsbrott och ökad förutsebarhet inom personlig assistans.
I expertpanelen hade vi med oss:
- Sophie Karlsson (ordförande Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA),
- Josefin Mikaelsson (biträdande jurist vid Altius Advokatbyrå),
- Andreas Pettersson (forskare inom socialrätt och lektor i juridik vid Södertörns högskola).
Hur såg expertpanelen på dessa frågor och vad tog vi med oss från denna intressanta diskussion? I denna artikelserie tittar vi närmare på respektive fråga, beskriver bakgrunden till ämnet och återger experternas tankar kring det.
Anmälningsskyldigheten idag
Enligt expertpanelen är läget vi befinner oss idag en konsekvens av att de tidigare så kallade tvåårsomprövningarna stoppades och att Försäkringskassan sedan dess endast följer upp beslut om det skett ändrade förhållanden.
“Utredningsskyldigheten har skjutits över på den enskilde”
Andreas framförde kritiskt att Försäkringskassan skjutit över stora delar av sin utredningsskyldighet på den enskilde där ansvaret ligger hos den enskilde att räkna ut vad myndigheten behöver och sedan ska anmäla detta till Försäkringskassan - med risk för allvarliga konsekvenser om det inte görs korrekt. Andreas vill istället se en ordning med fortlöpande uppföljningar som inte är hotfulla och som inte har som utgångspunkt att leta efter timmar att ta ifrån den assistansberättigade - utan att det i stället handlar om att faktiskt följa upp insatsen.
“Skapats en rädsla för att anmäla ändrade förhållanden”
Att det är viktigt att se över reglerna menade även Josefin som förklarade att synen på ändrade förhållanden förändrades sedan detta blev Försäkringskassans enda väg att följa upp assistansbesluten. Det har med tiden lett till att fler och fler saker bedömts vara ändrade förhållanden och skapat en rädsla hos assistansberättigade för att anmäla ändrade förhållanden då det är otydligt vilka konsekvenser det kommer få. “Kommer jag bli av med min personliga assistans? Kommer jag få ett återkrav?” är frågor som de ställer sig. Såsom regelverket ser ut just nu är det oerhört otydligt och omöjligt för enskilda att förhålla sig till.
“Fokuset på små detaljer har gått alldeles för långt”
Både Josefin och Sophie ser det som ett problem att assistansbesluten blivit mer och mer detaljerade. Tidigare skrevs de mer generellt eftersom syftet varit att den enskilde själv skulle kunna bestämma hur de beviljade timmarna skulle användas utifrån sina behov. Nu är de i stället mer detaljerade och mer som en punktlista.
Sophie tillade att det från IfA:s sida är viktigt att besluten kan vara mer övergripande såsom det tidigare fungerat och inte för detaljstyrda. Att fokuset hamnat för mycket på små detaljer har gått alldeles för långt och lett till att man inte längre ser till helheten för att kunna leva sitt liv. De ser även problem med att det är både krångligt och för osäkert vad som gäller idag. I stället tror hon på en grundlig genomgång från början när assistansen beviljas och sedan enklare uppföljningar av stödet.