Ska möjligheten att anställa anhöriga personliga assistenter begränsas?
Anhöriga som personliga assistenter är inte ovanligt och en trygghet för många, men kan också leda till problem. Borde anhörigassistans regleras? I så fall, hur?
Bakgrund
Syftet med lagens utformning är att den assistansberättigade ska ges ett avgörande eller mycket stort inflytande över vem som anställs som personlig assistent. I dagsläget finns inga regleringar eller hinder mot anhörigassistans. Det är vanligt att assistansberättigade har anhöriga som personliga assistenter och det vanligaste är att det är vårdnadshavare som arbetar som assistenter åt sina barn.
Utredningen om effektivare åtgärder mot välfärdsbrott och ökad förutsebarhet inom personlig assistans har fått i uppdrag att analysera vilka för- och nackdelar som en reglering av möjligheten till anhörigassistans kan medföra och vid behov föreslå en lämplig reglering av anhörigassistansen.
I direktiven till utredningen lyfts både för- och nackdelar med anhörigassistans där det menas att anhöriga ofta känner den assistansberättigade väl och har därmed en särskilt god förmåga att kommunicera och tolka personens vilja och behov. Samtidigt menas nackdelar kunna vara att det för barn och unga med anhöriga som personliga assistenter kan finnas en begränsad insyn i deras levnadsförhållanden och att de kan bli isolerade från samhället i övrigt. Det lyfts även som ett problem om delar av en familjs ekonomi vilar på att en familjemedlem har assistansersättning eftersom det i vissa fall kan skapa incitament att avstå från andra insatser från samhället.
I vårt seminarium bad vi vår expertpanel att diskutera hur de ser på anhörigassistans. Vilka för- och nackdelar ser de med en sådan reglering som utredningen ska analysera och vad anser de om att möjligheten att anställa anhöriga som personliga assistenter begränsas?
Fredagen den tredje oktober bjöd Humana Assistans in en expertpanel till Fokusfredag och gav dem möjligheten att diskutera flera av de viktiga frågorna som behandlas av utredningen om effektivare åtgärder mot välfärdsbrott och ökad förutsebarhet inom personlig assistans.
I expertpanelen hade vi med oss:
- Sophie Karlsson (ordförande Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA),
- Josefin Mikaelsson (biträdande jurist vid Altius Advokatbyrå),
- Andreas Pettersson (forskare inom socialrätt och lektor i juridik vid Södertörns högskola).
Hur såg expertpanelen på dessa frågor och vad tog vi med oss från denna intressanta diskussion? I denna artikelserie tittar vi närmare på respektive fråga, beskriver bakgrunden till ämnet och återger experternas tankar kring det.
Vad innebär en reglering av anhörigassistansen
Enligt Sophie finns ett behov av att kunna fortsätta ha anhöriga anställda som personliga assistenter. De kan ofta utföra assistans med god kvalitet och är ofta de som känner personen allra bäst och kan läsa av personen. Anhöriga assistenter gör ofta ett väldigt bra och omfattande arbete. Med hänvisning till IfA:s syn på frågan svarade Sophie att IfA inte alls tror på någon form av begränsning hur mycket anhöriga ska kunna utföra assistans. Det skulle i praktiken vara ohållbart, tillade hon. IfA ser hellre att det fokuseras på kontroll av anhörigassistans än att det begränsas.
Viktigt att inte göra skillnad på anhöriga och utomstående assistenter
Sophie beskrev att det tyvärr också finns fall där assistansen missbrukats eller där den assistansberättigade råkat illa ut och att det även kan bero på anhöriga. Där menar IfA att det är viktigt att både införa och använda sig av kontroller av den personliga assistansen.
En viktig del i detta arbete är att anhöriga assistenter ska behandlas som vilka andra anställda som helst vilket innebär att samma krav på kompetens och kunskap ska ställas på den som är anhörig som den som är utomstående assistent.
Ställ krav på kvalitetsarbete
Vad gäller andra negativa sidor av anhörigassistans nämns i utredningen att personen kan bli isolerad och att barn till exempel inte får möjlighet att frigöra sig från familjen när de blir vuxna. Här måste det enligt Sophie arbetas med kvaliteten och ställas ganska stora krav på anordnaren att jobba på ett medvetet sätt med kvalitetshöjande åtgärder oavsett vem som arbetar som personlig assistent.
Enligt Andreas är det viktigt att värna kvaliteten och friheten för den assistansberättigade. Han hänvisade till att målet i lagstiftningen är att kunna leva som andra och tillade att det finns ett starkt skydd för privatlivet både i regeringsformen och i Europakonventionen. I andra situationer respekteras detta starka skydd, men när det kommer till assistansberättigade krävs plötsligt total transparens. Det är inte att faktiskt leva som andra i samhället, tillade han. Andreas ser stora utmaningar för utredningen att föreslå skarpa åtgärder utan att riskera att åsidosätta Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.
Försäkringskassan måste arbeta för en förtroendefull dialog
Andreas
Andreas såg även ett behov av att koppla ihop frågan om kontroller av anhörigassistans med en ny uppföljningsmodell av beslut om assistansersättning. Det är dock viktigt att kontroller och kvalitetssäkring sker på ett bra och schysst sätt där Försäkringskassan arbetar för en förtroendefull dialog mellan de assistansberättigade och deras närmaste omgivning. En riskfaktor som han ser är dock att Försäkringskassan generellt har ett lågt förtroende hos medborgarna. Kanske är det rentav så, tillade han, att utredningen skulle våga föreslå att funktionshinderfrågorna flyttas från Försäkringskassan till en ny statlig myndighet.