Från otrygg till lastbilsdröm – Noah hittade rätt stöd på HVB Alma gård

”Jag tänkte att det skulle vara samma boende – men det var helt annorlunda”

Noah flyttade till Sverige tillsammans med en farbror när han var nio år. Föräldrarna och syskonen bodde, och bor fortfarande, kvar i hemlandet.

– Först tyckte jag mest att det var konstigt. Varför kommer inte min familj också? Sedan blev det spännande med ett nytt land. Det var senare som det kom en besvikelse och saknad över att de inte var här, berättar han.

Efter tiden med farbrodern väntade tillsvidareboenden, ett familjehem som inte blev bra – och flera HVB-placeringar. Ingen av placeringarna lyckades ge honom det stöd han behövde.

När beskedet kom att han skulle flytta till Alma gård var förväntningarna låga.

– Jag tänkte att det är ju samma boende. Men när jag kom dit var det helt annorlunda. Man kom snabbt in i gruppen, både med personal och de andra som bodde där.

Noah flyttade in 2019 och stannade på Alma gård i två år. Under den tiden började platsen kännas mer som ett hem än som ännu en boendeplacering.

– Där kändes det hemma. Jag hade inte varit på något bättre ställe, så det kändes faktiskt som att vara hemma.

Tryggt samtalsklimat med psykolog och BUP

En viktig skillnad på Alma gård var att stödet var samlat runt honom. Han fick både psykologkontakt på plats och stöd från BUP i Nyköping.

– De hade möte med psykologen, och sen gick jag till psykologen några gånger i veckan. Jag fick prata om vad som hänt, från att jag var liten fram tills nu, säger han.

Han beskriver att han kommer från en släkt där känslor inte var något man talade om.

– Man pratar inte så mycket om sina känslor. Det kan ses som svagt. På Alma fick jag lära mig att känna trygghet i att få ut tankarna, att berätta vad jag känner.

I dag använder han de verktygen i vardagen.

– Det bästa sättet att lösa ett problem är att föra det vidare till någon man litar på, så att man kan lösa situationen tillsammans eller hitta en annan väg.

Bärande relationer med personal och andra ungdomar

För Noah var de nära relationerna avgörande – både till personal och till andra ungdomar.

Han beskriver personalgruppen som mer närvarande än på tidigare ställen:

– De var mer inkopplade, mer pratiga. De pratade inte bara om problemen, utan också om vanliga saker i vardagen. Det gjorde det lättare att lita på dem.

En person som betytt extra mycket är Jesper, en medarbetare som Noah fortfarande har kontakt med.

– Han kunde fatta vad det var jag ville säga. Hans sätt att tänka gjorde att jag fastnade. Jag tänkte: ”Tänk om jag också kan tänka så en dag – då kan jag lösa nästan allt.”

Även kontakten med andra ungdomar har varit viktig, både under tiden på Alma gård och efteråt.

– Jag kom överens med alla som bodde där. Många flyttade vidare, precis som jag. I dag har jag kontakt med flera av dem. Vi har kunnat stötta varandra, särskilt när någon haft det tufft och inte velat prata med personalen.

På Alma gård hittade han också nya intressen. Bowling blev en återkommande aktivitet.

– Det var en kille som var med i en klubb. Vi började bowla några gånger i veckan. Det blev något roligt och vanligt i allt det andra.

Lägenhet, körkort och framtidsplaner

I dag är livet något helt annat än när han först flyttade in på Alma gård. Steg för steg har han tagit sig vidare, via en utslussningslägenhet – och nu till en egen lägenhet där han sköter sin vardag själv.

– Det känns som att man har blivit vuxen. Man får se och göra grejer. Det bästa är tystnaden och att jag kan göra saker jag själv tycker om. Jag kan laga den mat jag vill, göra de aktiviteter jag vill och bjuda hem vänner.

Noah har tagit körkort och går sista året på Fordons- och transportprogrammet på gymnasiet.

– Det är mitt drömprogram. Tanken är att bli lastbilschaufför. Om fem år är jag förmodligen i Norge och jobbar, säger han med ett leende.

Han beskriver att han mår ”lite lättare” nu:

– Förr höll jag mycket för mig själv och det var svårt att få fram det, särskilt om inte just den personal jag litade på jobbade. Nu är det mycket lättare att prata. Jag känner mer att jag inte behöver bära på allt själv.

”Ni har människors liv i handen”

När Noah ser tillbaka har han både råd till andra ungdomar och till personal som arbetar på HVB-hem.

Till ungdomar som ska placeras på HVB vill han skicka tre råd:

Följ programmet och behandlingen noggrant. Då går det snabbare att komma vidare.

Försök ha en bra relation till åtminstone en person i personalen. Någon du kan prata med på riktigt.

Ha ett öppet tankesätt. Var beredd att prova nya sätt, även om det känns ovant.

Till personalen har han ett tydligt budskap:

– Var mer öppna. Prata inte bara om problemen. Berätta också om vardagliga saker, så att relationen blir bättre. Och tänk på att det här inte bara är ett jobb. Ni har människors liv i handen. Ni har ett stort ansvar.

Rätt plats, rätt stöd – vid rätt tid

Noahs resa visar hur avgörande det är att hitta rätt placering för rätt ungdom. De andra HVB-hemmen han bodde på var inte nödvändigtvis dåliga verksamheter – men de var inte rätt matchning för just honom.

På HVB Alma gård fick han något annat: en trygg miljö, ett samlat stöd från psykolog och BUP, relationer som höll – och en chans att bygga sitt eget liv.

I dag står han på egna ben, med körkort i fickan, studentexamen runt hörnet och en tydlig bild av framtiden. Drömmen om lastbilsjobbet i Norge är inte längre bara en tanke. Den är en plan.

Och vägen dit började i ett hus som till slut kändes som hemma.

Noah är ett fingerat namn.