När självskador blir ett sätt att överleva
På Eleonoragården möter Humana flickor med komplex problematik – där relationen är grunden för förändring.
Självskador bland unga flickor och kvinnor ligger kvar på höga nivåer, enligt Socialstyrelsens senaste rapportering. Bakom statistiken finns ungdomar med ångest, trauma, aggressivt normbrytande beteende och en ofta lång historia av att inte ha blivit förstådda.
På Humanas HVB Eleonoragården bor flickor och icke-binära ungdomar i åldern 14–18 år som behöver vård dygnet runt. För många är självskadan inte ett rop på uppmärksamhet – utan ett sätt att hantera outhärdliga känslor.
– Det viktigaste vi kan göra är att förstå funktionen bakom beteendet. Vad fyller det för funktion att skada sig själv? Vad händer i kroppen och i tankarna precis innan? Förstår vi det, då kan vi också börja förändra det, säger Shano Hassan, föreståndare och verksamhetschef.
Ett beteende är aldrig ”bara” ett beteende
Ungdomarna som placeras på Eleonoragården har ofta en komplex bakgrund. Självskadebeteende kan samexistera med trauma, stark ångest, impulsproblematik, skolsvårigheter och ibland alkohol eller droger.
– Det är sällan en enskild sak. Det är flera lager samtidigt. Och om vi försöker sortera varje problem i sitt eget stuprör riskerar vi att missa helheten, säger Shano Hassan.
Behandlingen utgår från KBT och DBT, med fokus på känsloreglering, impulskontroll och nya strategier för att hantera starka affekter. Motiverande samtal (MI) är en viktig del i arbetet, liksom lågaffektivt bemötande.
Men metoderna är inte det som kommer först.
– Om vi skalar bort alla förkortningar så är relationen grunden. Många av de här flickorna har vuxit upp utan trygga vuxna. Att plötsligt möta vuxna som står kvar, som inte utnyttjar, inte ger upp – det är en enorm omställning.
Att stå kvar när det stormar
En vanlig fråga från ungdomarna är: Hur länge ska jag vara här?
Förändring tar tid. Att lära sig identifiera primära och sekundära känslor, att stå ut med ångest utan att agera på den, att bryta destruktiva mönster – det sker inte på några veckor.
– Skyddsfaktorn är ofta att vi står kvar. Även när det sker incidenter. Även när det blir svårt. Och att ungdomen själv till slut står kvar tillsammans med oss, säger Shano Hassan.
Han beskriver hur kontinuitet och stabila relationer ofta blir avgörande vändpunkter. När vuxna inte drar sig undan vid bakslag, utan istället hjälper ungdomen att stanna i obehaget och ta sig igenom det.
– Det är okej att vara ledsen. Det är okej att vara arg. Men det är inte okej att skada sig själv eller andra. Där behöver vi både validera känslan och sätta gränser för beteendet.
En mer komplex verklighet
Personalens erfarenhet är att problematiken blivit mer komplex över tid. Självskadebeteende kombineras ofta med annan psykosocial problematik, och gränsdragningen mellan socialtjänstinsatser och hälso- och sjukvård kan skapa svåra avvägningar.
– Barnets bästa ska styra. Men i praktiken hamnar vi ibland i situationer där tillståndsfrågor och regelverk krockar med behovet av kontinuitet, säger Shano Hassan.
Han efterlyser en mer sammanhållen syn på ungdomar med komplex problematik – där olika aktörer samverkar tätare och där stabilitet väger tungt i bedömningarna.
– Om vi avbryter insatser varje gång något eskalerar riskerar vi fler uppbrott för ungdomar som redan är väldigt sårbara. Förändring kräver tid, trygghet och mod att stå kvar.
Trygghet som behandlingsmetod
På Eleonoragården kombineras strukturerad behandling med vardaglig stabilitet. Personalen arbetar med att hjälpa ungdomarna att förstå sina känslor, träna färdigheter och successivt hitta nya sätt att hantera svåra situationer.
Men kanske är det mest grundläggande något annat.
– Många av våra flickor är vana vid att vuxna ger upp. När vi inte gör det, när vi fortsätter finnas kvar, då händer något. Då kan hopp börja växa, säger Shano Hassan.
Det krävs insatser som utgår från hela människan – inte bara symtomen. För att samhället ska kunna möta den höga förekomsten av självskador krävs effektivitet i behandlingsprogrammen. För flickorna på Eleonoragården handlar det ytterst om att få lära sig att känslor går att överleva utan att skada sig själv.
Och att det finns vuxna som stannar kvar tills de orkar själva.
Eleonoragården
Ett HVB för flickor i åldern 14–18 år som har ett aggressivt normbrytande beteende.