Fyra förslag till åtgärder

Den viktigaste slutsatsen i år är att det finns skillnader mellan hur kommunerna arbetar och hur de lyckas med de frågor vi försöker sätta i fokus. Det blir då naturligt för oss att föreslå kommunerna att arbeta ännu mer med att lära av varandra. Best practices, utbyte av erfarenheter och ökad samordning kan bli verktyg för att hitta goda metoder och arbetsformer. Flera kommuner hänvisar till arbetsverktyget BBiC (Barns Behov i Centrum) och Barnombudsmannens utbildningspaket. Samordning och erfarenhetsutbyte kan ske spontant, eller genom organiserad samverkan, till exempel faciliterad av SKL (Sveriges kommuner och landsting).

På en punkt, som vi själva lyfte fram i förra årets Barnbarometer, har det blivit betydligt bättre. Hela 37 procent av kommunerna som svarat på vår enkät, jämfört med 23 procent förra året, uppger att de arbetar systematiskt med utvärdering av barnens egna upplevelser av insatser. Det är den enskilt största förändringen någonstans i vår Barnbarometer. Många av respondenterna anger att de arbetar mer systematiskt, och med olika verktyg. Detta kan andra lära av, och det vore glädjande om den kraftiga ökningen fortsätter till 2019 års Barnbarometer.

Här finns det både positiva och negativa förtecken. Det positiva är den kraft som frigörs när regional nivå och kommunal nivå förmår samverka – vilket visas bl.a. av svaren på vår fråga om hälsoundersökningarna. Men det finns även problem som skapas, när samordning inte fungerar. Ett exempel: precis som förra året kan vi konstatera att det är oroväckande många kommuner som uppger att barnutredningar ofta tar längre tid än de lagstadgade fyra månaderna att genomföra. Förutom resursbrist, är förklaringen ofta problem med samverkan med andra samhällsinstanser såsom polis, skola, BUP eller andra som behöver inkomma med yttranden i utredningar – något som återkommer inom flera områden.

Ytterst är det kommunens ansvar att initiera ett arbete för att säkerställa att utredningar kan genomföras på utsatt tid. Ofta är det en fråga om rätt resurser och att hitta rätt personal. Men vi tror även att det kan spela in här, att regionerna får lite mer arbetsro efter ett decennium av stora organisatoriska förändringar.

Tidigare års Barnbarometer har noterat höga siffror för personalomsättning inom socialtjänsten. Detta problem kvarstår, men i mindre mån. Det har blivit lite bättre, men resultatet är fortfarande inte helt tillfredställande.

Denna enkätundersökning och våra samlade erfarenheter pekar på att en hög personalomsättning kan ha samband med andra brister i verksamheten. Arbetsmiljön försämras bland annat genom en ökad arbetsbelastning för de handläggare som är kvar. Omsättningen riskerar även att påverka barn och unga. Inte minst genom att utredningsarbete och insatser försenas och försvåras eftersom ärenden byter handläggare.

Precis som förra året vill vi fortsätta lyfta fram barnets rättigheter, och i sammanhanget peka på två av frågorna i enkäten. Det handlar till att börja med om förberedelser och utbildningsinsatser knutna till Barnkonventionen och behovet av en kompetenshöjning i kommunerna. Det handlar också om barnets rätt till en god hälsa, och frågan om hälsoundersökningar inför sociala insatser. På båda dessa punkter går det åt rätt håll, men för långsamt.