Utredningstiderna minskar marginellt, men för många drar ut på tiden
När socialtjänsten inleder en utredning om ett barn bör den ta högst fyra månader. Tidsgränsen framgår av 11 kap. 2 § andra stycket Socialtjänstlagen. Det förekommer dock att utredningstiden blir längre än fyra månader. Vi har ställt tre frågor som rör detta – en om antal ärenden som överskridit fyra månader, en om andelen, och en om orsakerna. Alla tre har intresse, var och en på sitt sätt.
I årets undersökning kan vi se att det har skett en försiktig förbättring. Antalet kommuner där fler än 10 utredningar (under de senaste två åren) tagit längre tid är fyra månader har minskat från 41% till 35%. Det är, om än på marginalen, en förbättring.
Likt 2017 anges hög arbetsbelastning som en stor orsak till att barnutredningar drar ut på tiden. Även hög personalomsättning, sjukskrivningar och vakanser anges, samt att barnet eller dess familj inte deltar frivilligt i utredningen. Men i takt med att det blivit något bättre på dessa områden, är det en annan orsak som nu är den vanligaste, nämligen bristande samverkan med andra instanser inom och utanför kommunen. Det kan t.ex. handla om barn- och ungdomspsykiatrin eller polisen.
När man tar del av dessa svar ska man hålla i bakhuvudet dels att kommunerna kunnat ange fler än ett svarsalternativ, dels att det gavs fler alternativ att välja mellan i årets enkät jämfört med 2017 och tidigare.