Tre nyckelområden för omvandling av omsorgen mot utfallsfokus

1. Vi behöver bli bättre på att mäta kvalitet

Ett första steg mot en omvandling kommer att vara att integrera resultatmätning i de standardmetoder för kvalitetsbedömning som växer fram inom den sociala omsorgen. Detta kommer att vara en betydande förändring eftersom de allra flesta mätvärden som används för att bedöma kvalitet hittills inte riktigt tar itu med de faktiska sociala utfallen som levererats. På lång sikt bör tillsynsmyndigheter kräva mer omfattande resultatmätning och rapportering för alla vård och omsorgsverksamheter.

Obligatorisk rapportering av standardiserade sociala utfallsdata inom vård och omsorgsverksamheter bör motsvara de rutinmässiga finansiella upplysningar som alla offentliga företag är skyldiga att göra till finansiella tillsynsmyndigheter. Som samhälle måste vi institutionalisera mätning av sociala utfall genom att behandla sociala utfallsdata som en kritisk komponent. Ett sådant rapporteringssystem skulle ha flera fördelar. Det skulle vara en stimulans för organisatoriskt lärande och kontinuerlig förbättring inom sektorn. Genom att rutinmässigt göra mätningen av resultaten, inklusive de som direkt påverkar kundernas livskvalitet, transparent för allmänheten skulle det också ge konsumenterna den information de behöver för att kunna göra välgrundade val mellan olika vårdgivare och olika behandlingsalternativ. Slutligen skulle det vara en grundläggande marknadsformande intervention som skulle orientera konkurrensen i branschen kring värde som levereras till kunderna, skapa rätt typ av urvalstryck på leverantörer och alla andra bidragsgivare i systemet, främja meningsfull innovation, uppmuntra utvecklingen av utfallsbaserade leverantörsekosystem och införa en kraftfull stimulans till utfallsbaserad omvandling.

2. Anpassa utfallsbaserad betalning till förbättring av utfallsresultat

För det andra bör den som betalar för omsorgen (oftast endast kommunen) ompröva dagens ersättningsmodeller genom att omdefiniera ersättningar till att i stället börja främja omsorg med höga sociala utfall. Betalningsmodeller måste styra investeringarna mot förebyggande och tidiga insatser, uppmuntra utvecklingen av helt integrerade omsorgsflätor och skapa incitament för välinformerade kundval. För att uppnå detta kommer det att krävas starkare kopplingar mellan nya utfallsbaserade betalningsmodeller och systematisk mätning av sociala utfall. Omsorg styrd av fokus på sociala utfall handlar om att leverera bättre resultat för de pengar som spenderas; Därför är mätning och rapportering av sociala utfall en förutsättning för att uppnå en hållbar utfallsbaserad betalningsreform. Ju mer betalande kommuner kan spåra mätvärden som återspeglar de faktiska sociala utfall som levereras till kunder, desto mer effektivt kommer de att kunna koppla betalning till de resultat som verkligen betyder något för kunderna och se till att de nya betalningsmodellerna faktiskt förbättrar resultaten (eller åtminstone inte urholkar dem).

Detta betyder inte nödvändigtvis att betala mer till leverantörer som levererar bättre resultat. Ett alternativt tillvägagångssätt är helt enkelt att betala en bonus eller annan premie till leverantörer som går med på att göra sina resultatdata transparenta - ett tillvägagångssätt som kan kallas "pay-for-participation" snarare än "pay-for-performance samordning, planering och mer rationell resursfördelning.

3. Nationell agenda för säker digital infrastruktur

Slutligen behöver vi nationella omsorgssystem med en omfattande agenda för att skapa den digitala infrastrukturen som kommer att utnyttja nästa generations digitala teknik för systemomfattande organisatoriskt lärande och kontinuerlig förbättring av leveransen av omsorgsresultat som är viktiga för kunder. Detta kommer att kräva nödvändiga investeringar på tre nyckelområden:

1) Bättre cybersäkerhet för att skydda patientdata och integritet samtidigt som datadelning och analys möjliggörs;

2) Gemensamma tekniska standarder för att säkerställa sömlös interoperabilitet mellan omsorgsinformationssystem och

3) nya metoder, regler och föreskrifter för att integrera ny teknik i praxis och för att balansera datasekretess och datatransparens.

Att skapa nationella standarder för en modern digital omsorgsinfrastruktur är ett område där nationellt samarbete och ledning kan ge en stor utdelning i omsorgens utveckling. Genom att robusta standarder för interoperabilitet och cybersäkerhet etableras kan vi som land underlätta insamling, delning och analys av sociala utfallsdata och transparent rapportering av de sociala resultaten till allmänheten och ansvariga politiker. De kan också starta en dynamisk ny innovationsmarknad där omsorgsteknikföretag samarbetar med forskare, leverantörer för att återuppfinna forskning och prövningar och leverera bättre bevis för evidens.