Livet på HVB - berättelser ur verkligenheten
”Borta bra men hemma bäst” heter det ju. Men hur är det egentligen när hemma inte funkar och borta istället blir hemma? Några som kan svara på det är Jaqlin, Bea och Josef. Tre tonåringar som idag är ungefär som tonåringar är mest. Med den stora skillnaden att de bor på tre av Humanas HVB-hem. Det här är deras egna ord om en annorlunda tillvaro. Helt ofiltrerat och oredigerat.
Bea, 15:
Det som har varit bra för mig är att man har fått in mera rutiner än man gjorde hemma. Man är mer social för att man bor med andra ungdomar. Man är mer på sin behandling och vad var det som ledde mig här. Våra rutiner på vardagar är att vakna i tid beroende på om man har skola eller om man är hemma. Om man är hemma är det klockan nio på vardagar och på helger är det klockan tio som gäller. När man har vaknat ska man sköta sina morgonrutiner det vill säga städa rummet, borsta tänder, duscha, äta frukost och så vidare. Under eftermiddag om man har skola så är man i skola, men om man är hemma är det fritt vad man vill göra till exempel man kan träna, gå på promenad, titta på tv, spela tv-spel eller sällskapsspel och umgås med ungdomar och personal. På helgerna har vi aktiviteter som fysik, nöje, kultur och så vidare. Vi städar hela huset, vi har olika städområden, vi veckohandlar, sedan kan man andra saker. Till slut vill jag nämna att behandlingshem för mig har gett mig nya och mer inblick på rutinerna på vardagen, socialisera mer med andra. Jag försöker skötta min behandling så mycket som jag kan, om det är så att jag misslyckas, så finns det personal att vända mig till.”
Jaqlin, 13:
Att bo på HVB-hem är ganska bra. Man kan få utetid och hänga med kompisar eller hälsa på föräldrar. Man har roligt med andra ungdomar och personalen är snäll. Man kan även göra praktik och tjäna pengar. Varje vecka åker vi på en rolig aktivitet och gör någonting kul. Som till exempel Escape Room, bowling, restaurang och sådana saker. Personal vill alltid hjälpa. De gillar att fixa så man kan vara mer utomhus. Skolan ser personalen som en av de viktigaste sakerna och gör allt för att man ska gå i skolan. Vi åker och äter sushi då och då och ibland gör vi egen, men jag föredrar den på restaurangen eftersom den är mer fancy. Det finns Netflix och varje fredag och lördag har vi mys med godis, chips, popcorn och sen lite läsk med. Innan jul åkte vi till Liseberg och åkte karuseller och åt churros. Efter Liseberg åt vi på McDonalds.”
Josef, 17:
När jag har blivit placerad i HVB-hem. Jag var stökig, jag har bråkat med alla ungdomar och personalen. När man är ny ungdom i HVB-hem man tror att personalen försöka förstöra ungdomen. När man har bott ett tag i HVB-hem och börjat acceptera sin behandling och börja lyssna på personalen och följa reglerna då börja man märka hur vårt beteende ändras. När jag började lyssna på personalen och ta deras råd och följa deras regler så har jag märkt att gå fram i behandlingen och det går bra för mig. Det som är viktig för oss ungdomar att man inte ska ge upp när vi gör misstag, man ska alltid lära sig av våra misstag och försätta fram mot vår mål. Glöm aldrig att man inte ska ge upp som ungdom. Vi ungdomar som bor i HVB-hem har gjort ett fel eller ett misstag, vi ungdomar i HVB-hem vi kan mer än de flesta ungdomar. Jag ha lärt mig att alla har gjort misstag men man ska lära sig av sina misstag och inte göra om dem.“
Ungdomarna heter egentligen något annat.