Hem 020-70 80 87 Öppet vardagar
Kontakta oss Hitta din lokala kontaktperson

Rocken tog mitt hjärta med storm

Publicerad: 2019-06-17

Datorn slås på och framför mig ser jag ett tomt Word-dokument. Jag har max 800 ord på mig att beskriva min kärlek till musiken. Bara 800 ord att hylla det jag älskar mest. Det är som att skriva ett bröllopslöfte. En älskar någon så mycket så att en inte finner ord. Så känns det.

Jag lever och andas musik. Det har varit mitt livs största kärlek sedan jag var liten. I skolan var jag helt ointresserad av historia. På något sätt lyckades jag få godkänt i det ämnet, kanske för att jag och läraren avskydde varandra och ville slippa tjafsa om betyget. Men nu i efterhand inser jag att musiken fanns redan för flera tusen år sen. Jag ångrar att jag inte tog tillfället i akt att plugga och samtidigt läsa lite om musiken från de olika epokerna.

Redan på antikens tid fanns det musik. Sedan har musiken bara utvecklats och utvecklats. Under renässansen började man spela i orkestrar med massor av olika instrument. Kanske var det början på rockbanden i nutida populärkultur?

Den här krönikan handlar om rockens kultur från mitten av 1900-talet till idag, för mitt hjärta bultar för den genren. När jag söker upp ”rock” på Wikipedia kommer det upp mängder av underkategorier som glamrock, metal, heavy metal, punk, goth och rockopera. Det är allt från Elvis Presley som ungdomarna buggade till i prickiga klänningar på 50-talet, till band som Mötley Crüe som fick tonårskillar att låta sitt hår växa på 80-talet. Det är det fina med rock, att var och en har möjligheten att hitta något i genren att identifiera sig i.

Rock för mig är låtar med trummor, sång i hög tonläge och det bästa – elgitarrer. Jag kan ärligt säga att jag hatade rock när jag var yngre. Trots att jag i hemlighet tyckte att rockkillar var så snygga hatade jag musiken. När jag var sexton träffade jag min första kärlek och han dog för rockmusiken. Jag, som var stormförälskad, ville såklart imponera på honom. Förr i tiden gjorde man kassettband till den man var kär i och han gjorde det på ett modernt sätt – en Spotifylista, full med powerballader. Han lånade mig biografier om rockstjärnor som jag flitigt läste. Jag ville bli hans rocktjej. Mina första kyssar var till Bon Jovi och när han skickade Kiss låt Forever visste jag att jag var kär, i honom och i musiken.

Sedan dess har mitt hjärta bultat för rock, speciellt för powerballader. Många säger att det är mesrock och ja, texterna är otroligt smöriga. Men det är det jag gillar. Jag gillar att rockstjärnor, med nitar och läder, kan lägga sin hårda image åt sidan och visa sig sårbara. Ta Kiss video till Forever till exempel, i den sminkar de bort sina masker för att sjunga om obeskrivlig kärlek. Rockvärlden på 80-talet bestod av sprit, droger och sex. Jag är övertygad om att pressen om att passa in i som rockens bild av att hur en man skulle vara var hög. Därför gillar jag att höra och se att de var sårbara också.

Vissa säger att rockmusik bara är skit och skrik. Men tar du dig tid att lyssna på låttexterna ser du att bakom alla instrument finns det ett budskap. Rocken behandlar ämnen som krig, sjukdomar, samhällsproblem, kärlek, hjärtekross och död. Musik är ett språk för dem som inte kan skiva om sina känslor i till exempel en krönika, debattartikel eller dagbok. Texter måste vara korrekta men i musikens värld finns det inga regler om stavning eller grammatik. Musiken talar ifrån hjärtat.  

Det finns även problem i rockens värld. Jag skulle kunna skriva om hur kvinnorna blev sexobjekt och att rockkvinnor inte fick samma möjlighet att glänsa som männen. Jag skulle kunna skriva om hur band med mörkhyade medlemmar knappt syntes. Jag skulle kunna skriva om hur det var att ha en normbrytande sexuell läggning som rockartist. Men det får bli andra krönikor.

Jag vill inte påstå att jag är världens rockfantast, för det är jag inte. Jag vet få namn på bandmedlemmar, kan knappt titlar på skivorna och blandar ihop låtar med olika band. En gång sa jag att Metallicas cover Whisky in the jar hette Whiskey in the garden. Så ja, jag vet ingenting om rock, bara att det är det finaste som finns mitt liv.