Hem

Samhället har så mycket att säga om allt och alla    

Publicerad: 2019-06-10

Som kvinna, som dessutom har en CP-skada, tycker jag att människor alltid ska lägga sig i hur jag vill leva. Främst känner jag att det är min sexualitet som kommenteras. I vårt samhälle som inte är jämställt ska kvinnor alltid vara till lags för män. Tar vi för oss blir vi kallade slampor, men om vi inte visar sexuellt intresse är vi istället tråkiga.

På samma sätt känner jag press på mig att ha sex, för om jag inte har det så visar jag samhället att funkisar inte ligger. Jag vet att jag inte är den enda funkisen i världen men i och med att jag är så öppen om mitt liv känner jag alltid ett ansvar att krossa fördomar.

Tonåringar lever i en värld med mycket grupptryck att ha sex, dricka, röka och så vidare. Jag känner igen den pressen idag. Pressen att ligga runt, att inte känna något för någon. Jag känner inte press från mina vänner, utan från samhället, som har en bild av att man ska leva vilt när man är ung. Jag känner också att jag, som feminist, måste visa att kvinnor har samma sexualitet som män.

För mig, som har svårt att ta kontakt på exempelvis barer, har appen Tinder varit ett lättare sätt att etablera en kontakt på. Men Tinder har seriöst förstört människors sociala kompentens. Nej, det är inte direkt en app för att hitta kärleken, men Tinder har förstört min syn på mig själv och min kropp. Jag har helt ärligt intalat mig att det enda jag duger till är sex, inte som potentiell flickvän.

Sedan jag blev singel förra sommaren har jag har utforskat singellivet, vilket jag nog behövde för att komma på vem jag är. Jag älskar kärlek. Att få ge kärlek till min familj, mina vänner och assistenter är det bästa jag vet. För mig är sex viktigt i ett förhållande, men att få somna i en famn och bara sova är något jag saknar mest nu. Jag är typ äcklad av sex.

Jag har börjat att inse att jag är i en skör period och jag måste förstå att jag inte behöver ha sex för att motbevisa fördomar. Det är inte bara jag som måste krossa fördomar för vi är fler i denna fucked up värld. Folk ska förstå att funkisar har sex precis som alla andra. Folk ska sluta slutshamea kvinnor för att vi tar för oss. Sex, med sig själv eller med andra, ska vara på alla inblandades villkor. Inte för att samhället säger att man ska eller inte.

Jag hoppas att jag snart kan se min kropp som vacker igen och inte som ett sexobjekt. För jag är inget objekt. Jag är en kvinna som förtjänar respekt och kärlek.

Ha sex när du är redo

Det är många tonåringar som mejlar mig angående att förlora oskulden och sånt. Detta är till er <3. 

När jag gick i nian mådde jag skit. Jag var okysst, oskuld och hade knappt varit nära en kille. Samtidigt var jag så jävla rädd. Jag hade ingen med CP att prata med om sånt här. Skulle jag kunna styra munnen i en kyss? Skulle jag kunna slappna av och slippa mina spänningar under sex? Skulle jag få ont? Skulle jag någonsin ens ha sex eller bli ihop med någon? Sommaren mellan nian och gymnasiet var en jakt. Jag ville bara få det gjort med vem som helst.

Tre dagar in i gymnasiet mötte jag en kille i skåphallen. Han var det finaste jag sett. Varje gång jag såg honom slog mitt hjärta hårdare. Jag skrattade med mina kompisar för att få hans uppmärksamhet, och då log han. En månad senare skrev jag till honom. Sedan dess var vi oskiljbara. Mina 3 000 sms tog slut snabbt och vi letade alltid efter wifi. Vi skolkade för att vara med varandra och varje eftermiddag satt han och väntade utanför mitt klassrum. Jag var så obeskrivligt kär i honom. ”Hela jag vill ha hela honom” skrev jag i min dagbok. Han var mitt första allt – första kyss, första sex, första kärlek och första brustna hjärta.

Jag vill inte stå här med en pekpinne. Du ska ha sex när du är redo. Men själv är jag så glad att ödet fick mig att vänta. Min första gång är en av de finaste stunderna jag upplevt. Vi har ingen kontakt idag och det hela slutade i kaos, men jag är så tacksam att jag fick ha min debut med någon jag var riktigt kär i.