Kan ingen se hur bra jag är?

Publicerad: 2020-06-03

För några veckor sedan sökte jag jobb som kommunikatör på ett förbund.

Förbundet ville ha någon som hade en funktionsvariation. Då jag har det plus tre års erfarenhet som kommunikatör inom samma bransch och massor andra meriter som de sökte kände jag att jobbet var som gjort för mig. Jag skrev ett inlägg om det här på bloggen i april. I inlägget skrev jag att jag var säker på att jag passade för jobbet men att jag var orolig att de skulle neka bara för att jag pratar otydligt. Det finns en struktur inom funktionshinderrörelsen som i hemlighet visar att vi som pratar otydligt inte riktigt är värda lika mycket som de andra som pratar tydligt.

Nu har jag fått svar från det jobbet jag sökte. Beskedet sved. Jag fick inte ens komma på intervju. Nu kanske jag är för självgod men jag har svårt att se att någon annan passar bättre för tjänsten är mig. Jag vet att det är för att jag pratar otydligt. Jag menar – tre års erfarenhet och alla meriter de ville ha och inte ens få en intervju. Varför? Jag pendlar mellan att känna att det är deras förlust och att det är min CP-skada som inte är lika mycket värd.

”Men framför allt brinner jag för mänskliga rättigheter. Jag är inte föreningsaktiv just nu. Men genom mina sociala medier försöker jag förespråka att älska sin kropp och äga sitt sexliv. Jag håller även på att utforma en föreläsning kring sex och assistans. Jag har länge känt att funktionshinderrörelsen ofta glömmer bort med min typ av CP-skada och talhandikapp. Det händer ofta att unga med funktionsvariationer skriver till mig och känner sig ovälkomna på grund av att de pratar annorlunda. Funktionsrörelsen behöver få en bredare representation av olika funktionsvariationer samt införa ett intersektionellt perspektiv. Det vill jag hjälpa till med”, skrev jag i mitt personliga brev. Jag ville ju berätta vilka viktiga aspekter jag kan bidra med. Men nu undrar jag om jag skulle utesluta att berätta om mitt talhandikapp.

Kan ingen se hur bra jag är?