Mamma är inte alltid bäst

Jag tror det var under dessa 10 månader som jag, som mamma, mentalt ställde in mig på att Anna skulle flytta. Det var 10 långa månader där hon blev mer och mer rastlös. Det spelade ingen roll vad jag hittade på, inget verkade kul längre.

Det var som att hon var less mig. Hon behövde sysselsättning.
Under den tiden hade vi en assistent som tog ut Anna och gav mig lite andrum, men svårt även där att roa henne. Nånstans i allt detta så inser man att mamma är nog inte roligast när man blir lite äldre. Hon krävde mer.

I samband med starten av DV ringde kommunen och erbjöd Anna en plats på gruppboende. Glädjande till att börja med. Tills vi insåg att hon skulle tappa all assistans. Både hemma och på DV. Vilket inte alls var möjligt!

Sen är det ju en stor trygghet att ha kvar assistansen. Det ska jag inte sticka under stolen med. Jag är mamma, assistent och arbetsledare. Jag får vara min egen chef och planera hur jag vill ha det kring Anna. Samtidigt får jag hjälp och stöttning i det mesta av Humana. Så vi nekade gruppboendet och började istället söka egen lägenhet och utökad assistans för dygnet runt.