Många unga har svårt att komma fram till vad de vill göra i sitt arbetsliv. Så var inte fallet för Louise. Även om hon gick musikyrkesprogrammet på gymnasiet hade Louise alltid siktet på att jobba inom vården. Louise fick sitt första vårdyrke som artonåring. Anställningen var på ett äldreboende där hon jobbade som vårdbiträde. Några år senare ville hon testa på något nytt. Eftersom Louises dåvarande partners förälder satt i rullstol och hade personlig assistans fick hon en del insikt i assistansyrket. Men till skillnad från många andra förstod Louise också att jobbet skiljer sig mycket beroende på vilken kund som man jobbar med och vad hen har för behov. Tack vare att hon hade kommit i kontakt med assistansyrket tidigare så blev det naturligt för Louise att söka jobb som personlig assistent.
- Kunden jag jobbade med hade helt andra förutsättningar än min partners förälder, så det blev mycket nytt ändå. Jag tyckte, och tycker fortfarande, att personlig assistans är ett otroligt fint jobb, att man hjälper en person att få en självständig och fungerande vardag, så det såg jag fram emot!
Under hennes första pass gick hon på introduktion. Det betyder att Louise fick under några dagar gå bredvid en van assistent för att få kunskap kring hennes nya arbetsuppgifter och lära känna kunden som hon skulle jobba med. De följde med kunden till hens dagliga verksamhet, stöttade i hushållssysslorna, åkte på utflykter och gjorde andra saker som Louise beskriver som mysiga. Däremot var omställningen från att jobba på äldreboende till att bli personlig assistent påtaglig. Äldreboendet bestod av ett flertal demenssjuka kunder som behövde hjälp med precis allt. Därför var det en utmaning för Louise ta ett kliv tillbaka för att låta sin nya kund få styra sitt eget liv.
- Det var också annorlunda att inte ta hand om flera personer samtidigt, utan bara fokusera på en person. Det kändes dock skönt då äldreomsorgen kan vara stressfylld. Mest utmanande var det att kliva in i rollen att vara brukarens "armar och ben", att ändra mitt arbetssätt.
Blev det lättare med tiden?
- Ja, det blev det! Jag brukar ha lätt att komma in i rollen på nya arbetsplatser, så efter ett tag fick jag kläm på vilket sätt som funkade för brukaren, mig och de andra assistenterna.
Louise berättar att hennes tid som personlig assistent har gjort henne mer ödmjuk och lyhörd inför andras önskemål och olikheter. Om man inte själv behöver assistans är det lätt att anta att alla har samma förutsättningar i livet. Louise insåg även att alla människor har olika styrkor och svagheter men också att det ena inte behöver vara bättre än det andra.
Har du några tips till dem som funderar på att bli assistenter?
- Fundera ett varv på varför du vill bli assistent. Du ska kunna jobba med "händerna bakom ryggen”. Det betyder att man inte ska göra allt åt kunden, utan avvakta och låta hen göra så mycket själv som hen kan och vara lyhörd inför din kunds mående och önskemål. Sedan tänker jag att olika personliga bakgrunder passar bra till olika kunder - till exempel kanske en multisjuk person med stora vårdbehov behöver undersköterskor, ett barn kanske behöver en barnkär person med glimten i ögat eller en barnskötare. En äldre man kanske föredrar en annan äldre man, och en tonårstjej kanske vill ha unga assistenter som förstår var hon är i livet. Men viktigast av allt tror jag är personkemin - att man trivs i varandras sällskap och förstår varandra. Det är alltid kunden som bestämmer om det känns bra med hens assistenter!
/Natalie Eriksson, journalist