Framtidens socialtjänst - så får vi det att fungera

”För att kunna anpassa sig till den nya socialtjänstlagen och dagens utmaningar behöver socialtjänsten både tid och resurser. En ny lag kan bidra till att möta behoven i tid och stärka förtroendet för barn- och ungdomsvården men vi behöver möta de problem vi har inom rekrytering och personalbehållning i såväl offentlig som privat sektor. En övergång till mer förebyggande arbete kan göra yrket inom social omsorg mer attraktivt men det krävs tid, resurser och samarbete över gränser.

Idag pågår flera utredningar och lagförslag för att förbättra socialtjänsten. Nya lagar om äldreomsorg, sekretess och kommunernas ansvar för brottsförebyggande, reformer inom barn- och ungdomsvård, samsjuklighet och skyddat boende för våldsutsatta är några av dem, vilket i sitt sammanhang är ett väldigt stort och omfattande arbete. Nationella strategier för att bekämpa våld och hemlöshet samt förbättra tillsynen av socialtjänsten är också under arbete.

Vi vet att det är socialtjänstens ansvar att ge stöd och hjälp till enskilda, men de kan inte lösa samhällsproblem som kompetensbrist, bostadsbrist, gängkriminalitet etc. på egen hand. För att klara av de utmaningarna krävs samarbete från hela samhället och över gränser.

Det är omöjligt att prioritera genomgripande förändringar inom alla områden samtidigt, så en dialog om förändringstakten inom socialtjänsten är viktig. Politiska beslutsfattare behöver se verkligheten som den är och anpassa lagstiftning, finansiering och prioriteringar utifrån nuvarande förutsättningar.

Tittar vi på Socialstyrelsens och Skolverkets statistikrapporter är dagens situation inom barn- och ungdomsvård, skola och psykisk hälsa näst intill ohållbar. Ökande psykisk ohälsa, en hög andel av barn som inte klarar skolan med fullständiga betyg, ökande kostnader för social barn- och ungdomsvård, och ökande gängrelaterad kriminalitet bland ungdomar är bara några av dagens utmaningar.

Nuvarande arbetssätt fungerar inte i den utsträckning som de är avsedda för, och med reaktivt arbete inom psykisk hälsa och brist på samordning mellan olika aktörer ökar riskerna för större utmaningar. Avsaknad av tydliga utfallsmått kopplade till resultat av insats är också en utmaning. Dessutom är det svårt att implementera evidensbaserade metoder, oftast på grund av högre implementeringskostnader och för att det saknas kunskap om deras nytta och implementering i Sverige.

För att skapa långsiktigt hållbara lösningar behöver vi ta bort onödiga trösklar som har byggts upp och se sociala investeringar som en möjlighet för större samarbete mellan den offentliga och privata sektorn. Vi vet att “one size does not fit all” men det finns evidensbaserade metoder och arbetssätt för att förebygga och åtgärda sociala problem hos barn och ungdomar samt förbättra skolresultat med goda utfall. Exempel på sådana metoder är familjestödsprogram som Connect, behandlingsprogram som Intensiv Hemmabaserad Familjebehandling (IHF) och Treatment Fostercare Oregon (TFCO).

Genom att investera i sociala utfallskontrakt och skapa tydliga resultatbaserade utfallsmått kan vi tillsammans påbörja förebyggande insatsarbete för att förbättra utfallet för de som behöver heldygnsvård eller minska behovet av heldygnsvårddagar samt minska andelen barn som lämnar skolan med ofullständiga betyg etc.

Genom att möta dagens utmaningar tillsammans kan vi frigöra mod och kraft inom det sociala arbetet, socialtjänsten förbättras och utfallet för den enskilde förbättras.”