Jag kanske inte vill bli en Svensson

I juni gjorde vi slut och jag var övertygad om att mitt liv skulle kollapsa. I mitt fall har det varit viktigt att efterlikna normen för att bevisa för samhället att jag är som alla andra. Samhället tror sällan att vi kan få barn, jobba och vara en Svensson. Det ville jag motbevisa. Under sommaren har jag varit livrädd för att leva ensam föralltid.

Vi lever i ett samhälle som är helt fucked up. Ett samhälle som i princip vill hypnotisera oss till att tro att vi vill saker. Är en inte gift är det synd om en och om en inte vill ha barn är en konstig. Varför?

Sen mitt förhållande tog slut har jag fått så många nya perspektiv på livet. I Syrien pågår ett krig, i USA regerar Trump, överallt i världen finns det hemlösa barn och i Sverige krigar vi för LSS. Jag vill inte förminska känslorna en har om ett förhållande tagit slut. Men i mitt fall har jag insett att det är en småsak i jämfört med vad som händer i världen.

Hela min syn på livet har förändrats på ett halvår. Min dröm var att bli mamma men nu är mitt mål att bygga upp en karriär. Jag ska bli världens största musikjournalist och resa runt i världen på olika gig. Barn är något jag älskar men jag vägrar att vara en mamma som reser mycket inom jobbet, men jag vill inte heller vara en förälder som vantrivs på sitt jobb.

Apropå kärlek har jag lagt det åt sidan. Jag har varit kär en gång och jag kommer aldrig att bli så kär igen. Men det är okej. Det är okej för jag är så tacksam för att jag har fått känna så. Jag har försökt leta efter THE ONE men det finns viktigare saker – min familj, mina vänner, mina drömmar, musiken och MIG SJÄLV.

Jag kanske inte blir en Svensson men jag är glad så länge jag förblir Natalie.